När man ändå inne kan man ju passa på att skriva ett inlägg.

Jag har min trogne hund Jennifer bredvid mig. Vi har Engelska och ska skriva något om Australien. PROBLEM: Vet inte vad vi ska skriva, eller vad vi ska skriva om. Jobbigt! Såg min pojkvän, ellev vad man nu kan kalla honom för, på stationen imorse. Jennifer kommer inrusandes med viftande armar och skriker att han står utanför. Mitt hjärta frös till is. "Jaha, det var ju inte riktigt såhär jag hade tänkt att det skulle gå till" - Tänkte jag. Men vi går ut från vänthallen och så ser jag mig om, och där står han. Min "boyfriend". Våra blickar möttes, och jag ger honom en "det är inte okej"- blick, och rusar vidare, skakandes i hela kroppen. Jag var så arg så jag visste inte om jag varken skulle skratta eller gråta så jag börja skratta och skrika och stampa i marken och... Nä, men ja.
Jennifer sa att han blev glad när han såg mig. Pfft... Jag är ändå pissed på honom.

De två sista veckorna har jag gått och förberett mig för att avsluta det, oss. Men det blev exakt som jag farat för. Jävla skit, vad fan ska jag göra nu? Jag vill inte vara med någon som inte behandlar mig som sin flickvän, som låtsas om som att jag inte finns. Det var två månader sedan vi sågs, och vi har varit tillsammans i tre månader. Klart som fan att känslorna svalnar. Det har iafall mina gjort. men vi får se hur det blir nästa gång vi träffas.
Fortsättning följer...

Nu ska jag och Jennifer vara duktiga...kanske.♣